onsdag 30 november 2016

Paketkalender

var den årliga cirkusen igång med paket i mängder. Det kvittar om man är tonåring, liten eller vuxen. Är det jul så är det jul. Pojken och nu så stor att han inte riktigt vill uttala sig omkring tomtens vara eller inte vara. Han är ganska hemlighetsfull men förnekar definitivt inte existensen av vår skäggiga vän. Det är riktigt charmigt tycker jag.

I år blev det tyvärr 48 paket men vi försvarar oss med att det är en bit av samma pussel varje dag plus saker som han behöver så som strumpor och kalsonger och så. Det är förstås en dålig ursäkt, men vi älskar att ge paket.

söndag 6 november 2016

Blått med vejde

I början av november, precis innan första frosten, skördade jag mina vejdeblad. De kom från plantor som var två år gamla, men som syns på bilderna gick det bra att färga ändå.
Resultatet blev verkligen över all förväntan.
Tack och lov att vi har satt upp ett litet hörn i källaren där man kan slaska med lite av varje. Då behöver man inte bekymra sig för om det stinker eller är giftigt.

Lite korg på G & Allahelgon

Tack så väldigt mycket för era snälla hälsningar både här och på mejl. Jag blir så himla glad åt detta. Det är så roligt att veta att det finns folk där ute som läser bloggen och har glädje av den.

Det är lite hantverk på hångla här igen. Ni får en bild på pågående projekt, tills vidare, och på pojkens allhelgonapyssel. Tack och lov att min store grabb inte är för stor för detta ännu.

Ha en underbar helg!

fredag 21 oktober 2016

Fingerlösa hundgarnsvantar på Magic loop - och varför jag saknat att blogga

Sedan Cecilia skrev på bloggen när jag var tillbaka för första gången på nästan två år har jag funderat på vad det är som gör att jag saknat att blogga. Här kan tilläggas att det inte varit ett frivilligt avbrott. Jag fick den lass med skit rätt i skallen kan man säga. Både det ena och det andra och det ..... tjugosjunde var helt plötsligt ur lag och i otakt med mig. Numera är det ett fåtal av dessa parametrar som ännu inte är bra, men det är trots allt sååååå mycket bättre än för två år sedan, när rullgardinen drogs ner. Nåväl, det är inte vad som skall avhandlas här utan att jag verkligen har saknat att blogga. Jag har den gångna tiden hunnit fundera en hel del på varför jag gör saker och ting och i synnerhet vad jag egentligen vill syssla med. Bloggen är en sak jag vill syssla med, så nu kör jag.

Vad har jag saknat med bloggandet?
1) det är en jättebra dagbok och hjälpreda till vad jag gjort och hur
2) den är en glädjekälla både avseende saker som blivit gjorda och m.a.p. de reaktioner jag får på de samma
3) att läsa andra bloggar

Och så hundgarnsvantarna; de är nästan färdiga, magic-loop-stickade och exakt identiska. Detta är en teknik jag älskar. Nu blir båda färdiga samtidigt och det blir inga halva par liggande i stickkorgen.

söndag 16 oktober 2016

Tillbaka? Symbios?

Undrar om min lyckoklöver är i symbios med citronträdet? Så här snygga har ingen av dem varit förut. Citronerna syns knappt,  men de är drygt tio till antalet. :-)   :-)

Själv är jag nog tillbaka i bloggen då och då. Inte lika frekvent som tidigare, men när jag har något vettigt att tillägga den allmänna debatten.

Må så gott där ute!

tisdag 6 oktober 2015

Närmar mig bloggen igen

Vill bara varna er ute i etern. Jag närmar mig min blogg igen. Om en vecka skall jag börja tala med min dator (Läs Voice Xpress) och då blir det kanske tider att blogga igen. Man kan ju alltid hoppas.

Må så gott där ute. Nu skall jag ta en promenad i det härliga höstvädret.


lördag 11 april 2015

Trädgårdstrots

Trots kan komma i en vilken ålder som helst ex. 44 års ålder. Det är helt normalt. Jag har drabbats av detta; alltså jag har drabbats av trots.

Jag har ju datorförbud av läkningsskäl men nu VILL jag bara visa vad min trädgård gör, helt av sig själv, så nu kommer det lite mobilia bildet av den sköna våren. (Mobil räknas väl inte som dator, eller?)

Må gott där ute. Jag har inte glömt er och jag återkommer så snart jag kan; så snart det jädrans diskbråcket gett med sig på ett eller annat sätt.

Här ett par dagsfärska trädgårdsbilder. Det spirar som bara den.
Underst några julrosor.  Den vänstra är frösådd.  Den är jag verkligen nöjd med.

tisdag 17 mars 2015

Gehörströjan får ärmar

Ja det går ju framåt, lite grann och sedan går det bakåt igen och igen och igen. Var endaste liten bit på den här koftan har jag stickat om minst tre gånger.
Kroppen är klar och den är jag nöjd med. Nu är då ärmarna det som skall ordnas. Jag har aldrig tidigare stickar ärmar direkt på en kofta och samtidigt använt förkortade varv. Det kan vara en av orsakerna till att jag tagit mig genom både 'puffärmar' och 'sneda och allt för trånga ärmar' redan. Nu hoppas vi på tredje gångens sagda magi och ärmar som blir lagom på alla håll. 
Vore de inte för att garnet stör mig så oändligt hade jag nog inte brytt mig, men syntetgarn som delar sig i stickningen är inte en hit.
DETTA har slutgiltigt kurerat mig för garner av dålig kvalitet. Tack och lov att det nyligen öppnat en garnbutik med riktigt fina och kvalitativa garner i Lund. Där kommer framtida garninköp att göras.

tisdag 10 mars 2015

Förbättrad tehuva i växtfärgat garn

Ett miniprojekt men en stor förbättring ändå. 
Tehuven som från början var ett tekniktest på hemmagjorda provgarner som provfärgats med växter (orange = lökskal; grön = björklöv med järnsulfat) var lite för kort för tekannan. Teet kallnade lite för fort. Nu har huven fått en värmande volangkant och en greppvänlig kludd i toppen. Den är mycket bättre även om ändringarna är små.

Tekniken är virkad nålbindning.

tisdag 3 mars 2015

Att spinna angoragarn

Sakta men säkert tar jag mig mot en mera vanlig vardag igen. Det gäller även handarbetandet. Just nu är det spinnande av angoragarn som gäller här i huset.  Vi har kanintussar lite var stans i hörnen till omväxling från att bara ha hundtussar.
angora-rolags
Det verkar vara allmänt vedertaget att det skall vara svårare att spinna hala fibrer, som ex. angora, än fårull. Jag är inte helt enig i det. Visst, hal fiber innebär per definition att det kan halka omkring lite mera. Man får hålla dem på plats, men sen är det faktiskt inget annat som skiljer mot strävare fibrer.
entrådigt angoragarn
Och det finns många fördelar med angora och många som gör livet lättare än när man håller på med fårull. En sak är att angora ofta inte behöver varken kammas eller karda.  Man kan spinna direkt från kaninen. Själv gör jag 'rolags' på min 'blending board', men det är mycket för att det är ett bekvämt format som gör det lätt att få lika mycket på varje spole. Man kan lika bra väga upp lika stora högar och spinna 'från tott'.
tvåtrådigt angoragarn
Sedan spinner jag lika många rolags på ett antal spolar och tvinnar till slut ihop dem till färdigt garn. Angora är inte svårt, bara annorlunda.

måndag 9 februari 2015

Tillfälligt avbrott

Tillfälligt avbrott på bloggen.
Ägarinnan har fått tillfälligt förbud mot statiskt arbete. Medan hon är ute och promenerar hälsobringande promenader har vi tillfälligt avbrott.
På återseende i mars (2015)!

tisdag 3 februari 2015

T-shirtfotpall

Här är mitt senaste återbruksprojekt: T-shirtfotpallen. Den är gjord av sju utslitna T-shirts som skurits i remsor som jag sedan har virkat ihop. Fyllningen är frigolitkulor i en påse sydd av en . . .
. . . ja, just det . . . T-shirt. Tanken var att få till en extra bekväm sittställning när man sitter i saccostolen. Projektet är absolut godkänt så nu samlar jag T-shirts till nästa fotpall.
Sonen är förstås förste brukare av fotpallen och hälsar att den är minst lika bra att ligga eller hänga på, i synner het när man må-å-å-å-åste läsa läxor.
T-SHIRTfotpall summa summarum

Totalkostnad: 75 kr (frigolitkulorna)
Att tänka på: om du vill göra remsor av T-shirts är det allra bäst att skära dem med en sådan där tygkniv som ser ut som en pizzaslicer. Att klippa tar sju svåra år och är hur tråkigt som helst men att skära är snabbt och remsorna blir mycket jämnare.
Tvätt: eftersom frigolitkulor torkar snabbt kan hela fotpallen stoppas i tvättmaskin, givet att man inte gör den allt för stor.

PS - den eminent vackra tröjan har barnets mormor stickat efter barnets egen design.


tisdag 27 januari 2015

Lite olika nya garner

Senaste tiden har jag tillbringat en del mysiga timmar vid spinnrocken. Det är ren lycka att få sitta vid rocken och trampa och dra. Ibland blir det så extremt avkopplande att jag faktiskt somnar mitt i spinnandet. Just nu provar jag möjligheter och begränsningar hos olika typer av fibrer.
silkesgarn
 Råsilke. En liten snurk garn spunnet direkt från okardad råsilke.
hundgarn
 Hunden Pixie, en liten Shetland sheepdog...
bild lånad på skk.se
...donerade sin höstfällning till den brungrå härvan. 
angorakaningarn - mjukare blir det nog inte
 Kaningarn från någon liten angorakanin.
lammullsgarn - inte så mjukt som man förväntar sig
Lammullsgarn (Leichester) färgat med sommarens växter. Två-och tretrådigt för att jämföra skillnaden.
mysande pysslare
Sonen väljer ofta att sitta nära och pyssla med sitt. Även han blir glad och lugn av spinnandet. Han kommer och klappar på garnet och talar om vad han vill att jag gör av det. Senaste önskemålet är en mössa av kaningarn. Den pågen borde ha en mössgarderob. Han har en matchande mössa till varje outfit.

söndag 25 januari 2015

En helt perfekt helg

Ibland inträffar det att allt sammanträffar till bara positiva resultat. Då gäller det att lägga detta på minnet. Härmed nedtecknas berättelsen om den helt perfekta helgen, en berättelse jag skall (!) ta fram när inspiration, lust eller  humör tryter nästa gång. 
Det var inte precis några revolutioner som inträffade. Mestadels handlade det om att jag tröttnade på Farmors Lag och insisterade på att det skulle en trevlig utfärd till innan jag tog mig an en enda städning till. Jag strejkade kan man säga.
 Resten av familjen var inte precis oense med mig. Sonen gör ju vad som helst för att slippa att göra tråkiga saker och maken var väl  också rätt utled på att börja varje lördag morgon med en maffig allergensanering och en massa andra måsten. 
 Vi drog hemifrån gröna gräsmattor och hamnade, 30 km bort, på Söderåsen i ett veritabelt snöparadis. Sonens, och alla andras lycka, var gjord. Vana som vi är vid skånska slaskvintrar är vi konstant i snöunderskott och det bara spratt till i kroppen av outspädd snölycka.
 Tre timmar promenerade vi i skogen och väl hemma var klockan ändå bara barnet. Vi hade lagrat på oss massvis med skogsenergi och klarade av städningen i ett nafs och med glada miner hela vägen igenom. 























Trots långpromenaden i skogen hade sonen ork nog att övernatta hos en kompis och vi andra till en kvällslångpromenad. Lite Narniakänsla gjorde bara humöret ännu bättre. 
 Idag fanns det en del snö kvar på morgonen. Sonen och hans kompis hann med en snöborg och en stor snögubbe innan vi hämtade en av dem. Väl hemma hade han inte ro att gå in innan resterande snö hade förbrukats. Det blev en skånefärgad snögubbe freestyle ...
.... döpt till Magnus Megafet. Blixten, linslusen, gillade att vara med.
 Allt detta pågick medan mamman fick tillfälle att prova om den halvdåliga armen tålde lite trädgårdsjobb. En nerklippt ros och ett städat växthus gick precis an och jublande glad är jag för det. Nu siktar jag på vindruvorna till nästa helg.
Lite fridykning fick vi också pressat in denna dag. Jag gjorde min första 'Idioten' under vatten. Fy för den lede vad det var jobbigt. Detta känns verkligen bra att ha gjort så mycket roligt på en enda helg. Nu är batterierna laddade.
...och det blev ju bra mycket trevligare efter städningen av växthuset. Nu kan jag påbörja vårsäsongen 2015.

Sensmoralen är - strejka ibland, det är bara nyttigt, eller något ditåt.

tisdag 20 januari 2015

Ponchon Oeland är färdig.... sedan länge

Ponchon Oeland – klar sedan längre men inte sämre för det. Den fick alltså heta 'Oeland', eller 'Öland', om man så vill, eftersom garnet kommer från får på Öland och garnet säljs av Ullcentrum på Öland.
För drygt tre månader sedan blev min gosiga poncho klar, så det är hög tid att visa upp den. Den är stickad i två rektangulära stycken av ullgarn från Ullcentrum på Öland och ett tunt bouclégarn som jag just nu har glömt namnet på. Mönstret har jag inte skrivit ner ännu, men jag funderar på att lägga upp det på Ravelry. Jag har ju fått många mönster därifrån så lite ge-och-ta är väl inte fel.
Som liten hade jag förstås, som alla andra 70-talister, poncho. Sedan jag växte ur barndomens virkade poncho har jag ofta funderat på att skaffa mig en igen. När Syster Yster skänkte mig 100 gram passande ullgarn var saken biff. 
Jag inser nu att jag skulle gjort mig en poncho för länge sedan. Jag gillar den otroligt mycket. Den kommer inte att bli ensam poncho i garderoben. En med polokrage skulle vara ett bra komplement för kyliga vår- och höstdagar, sannolikt stickas nästa poncho i något hemmaspunnet garn, kanske med några flätor och en och annan tofs.


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...