tisdag 14 november 2017

Danska loppisar, billiga fynd och Svampbobs väktare

Här under hösten har vi varit på en del danska loppisar och jag måste säga att jag är imponerad. Jag är imponerad både över utbud och kvalitet och att det saker som jag letat efter i åratal har funnits där till knappt några pengar.
Bland annat har jag hittat ett efterlängtat degfat. Nu kan det bakas med värdighet och tro det eller ej, det jäser bättre i detta vackra fat. Man kan ju undra varför.
Kvaliteten på just denna loppis var som en bättre svensk antikaffär och priserna som en ostkustloppis. Makalöst, tycker jag.
Det enda negativa med danska loppisar är att loppesäcken här, Svampbobs väktare måste stanna hemma. Familjen vi bor hos har katt och katten är inte säker på att den gillar hund.
När livet varit så här eländig för Svampbobs väktarefår han extra snäll behandling av yngste husse ett tag framöver. Med de hundögonen är han också väldigt svår att ignorera. Han vet verkligen hur man domesticerar människor.

fredag 3 november 2017

Hundgarn från shetland sheepdog

Sedan ett tag har vänliga människor i min närhet samlat päls från sina hundar till mina garnprojekt. Senast fick jag en rejäl påse med päls från en Shetland sheepdog, Pixie, och nu har det blivit till garn.
 
133 gram mjukt och härligt garn som först och främst skall bli till ett ett par finger lösa vantar till dottern i familjen. Sedan får jag fundera ut vad resten skall bli till. 
Jag behöver uppslag!

Jag har även tidgare spunnit garn av Shetland sheepdog, men nu har jag mycket mera. Det är underbart mjukt att ha mot kroppen, så man kan göra plagg som skall vara direkt mot huden. Festligt att hundars underull kan vara så olik täckhåren. Garnet blir brun-vitt och hunden ser ju svart ut.

fredag 27 oktober 2017

Färgsvampar, spindlingar och första färgningarna

 Som tidigare nämnt har jag i år äntligen lärt mig att hitta svampar som ger fin färg på ull. Jag har fokuserat på gruppen spindlingar (Cotinarius) och jag kan inte arten på alla, men alla som visas här ger gula, röda, rosa eller orange färg, att minnas till kommande år.
 Hittade i blandskog. Leta efter mossa, hallon och skogssyra så hittar du denna svamp!
 
 Kan vara kanelspindling, kan vara något annat. Växer i tråkig granplantering och annan barrskog.
Rödskivig spindling, Cortinarius semisanguineus, leta efter blåbärsris, löv eller barrskog. Denna hittades vid lågväxt björk.
 Spindling X. Leta efter björnmossa och blandskog!
 Det har blivit määäängder av svamp. Jösses vilka mängder. På bilden har jag hittat 5,3 kg färgsvamp. De flesta har torkats och skall användas under långa, mörka vinterdagar.
 Hundstackaren har släpats med på alla svampturer. När det mörknat har han ibland sett väl moloken ut, som om han tänkt 
- Matte, kan vi inte åka hem nu? Det är faktiskt mörkt?
 Nedan följer en del provfärgningar. Alla är inte sådär knalliga som jag hade tänkt mig, men man ser att det GÅR (även jag kan) att få fina färger av svampen.
 Tror att denna färg åstadkommits av kanelspindling, men vet inte. Gillar den och hoppas kunna reproducera senare.
  Tre färgningar, två svampar.
Hund, get, silke och får - allt kan färgas av svamp.
Slutligen, tre olika färger från ett och samma svampbad. Från vänster till höger: silke, skräpullgarn och leichterlammullsgarn. Färger som kan funka ihop med ex. svart, som är min nuvarande plan.

Summering: jag är klart nöjd med att ha lärt mig hitta och identifiera spindlingar som ger färg och det kommer att bli många flera svamprundor efter spindlingar.


fredag 20 oktober 2017

Det tycks vara inne att reflektera

Man kan reflektera över mycket, men just nu är det sex mörka månader vi reflekterar över hemma hos oss. I början på sommaren köpte jag ett reflexgarn och tänkte att det kunde vara kul att prova om det alls fungerar. Nu har jag stickat första mössan och är hyggligt imponerad. 
Skaplig skillnad med och utan belysning, tycker jag.

-Vafalls, man syns ju.
Härmed erkänner jag att jag faktiskt är lite förvånad, M-E-N mycket nöjd. Det skall stickas mera i reflexgarn.
 
Det är kanske ändå inte så tokigt det här garnet. Fotograferad med blixt, ser jag att min mössa nog har en ganska god reflektionsförmåga. Meningen är nu att få tonåringen att bära reflex så mycket som möjligt, utan att han känner sig som ett dagisbarn i reflexväst. Jag tänker vara lurig och göra honom trafiksäker oavsett vad han tycker. Efter att ha sett min mössa veknade han faktiskt också och godkände att få en likadan fast i svart. Så ska det bli. Herrn i huset vill ha en grön, så snart lyser så vi tre upp hela nejden. Men vad gör jag med hunden? Honom kan jag inte klä i tröja, så pälsig som han är. 
Intressant är att det fanns ETT garn att köpa när jag beställde. Nu hittar jag åtminstone fem olika.
Det tycks alltså vara inne att reflektera.

 En ganska rolig sak är att jag precis efter jag skrev detta inlägg såg att det kommit upp två nya reklamer på skylten vid min station - reklam för att bära reflekterande stickat. KUL! Det var länge sedan jag var så inne. :-)
 NOTERA att om du tänkte köpa reflexgarn så är de väldigt olika till innehåll. Något garn är övervägande ull och något ren syntent.


onsdag 18 oktober 2017

Många kymiga svampar och en styck sumphund

 Eftersommaren 2017 och hösten fram till nu har varit extremt fin vad gäller svampar. Eftersom jag både äter svamp och gärna skulle vilja färga garn med svamp har jag spenderat mången en dag i skogen. Vissa dagar har jag kommit hem, kastat mig i bilen och återvänt först när jag inte ens med ficklampa kunnat hitta mera svamp i skogen.
En del nyheter (för mig) har jag fått lära mig. Denna (ovan) är helt oanvändbar, men festlig: liten stinksvamp.
 Här har vi något som liknar rosa tuggummikulor. Det är nog bästa att inte tugga.
 Hundrackaren är förstås med i skogen. Han roar sig med allt som gör en hund smutsig så snart matte är upptagen av annat (=svamp).
 MEN, har ni sett vilka mängder med kantareller? Jag har länge inbillat mig att jag inte hade några kantareller i mina skogar. Men inte ens jag har kunnat missa dem i år.
 Och så har jag ä-n-t-l-i-g-e-n lärt mig att hitta och identifiera de spindlingar som ger vacker röd, rosa och orangea färger på ull. Glädjen är inte ringa. Detta är blodspindling, Cortinarius sanguineus.
 Den här gulingen vet jag inget om, men visst är den fin.
 Detta däremot, har jag lärt mig, är en SLEMTAGGING. Sådana finns det också.
Och tänk så plågsamt att inte äga en svamptork. Därför är jag nu tvungen (!) att elda i kakelugnen. Man lider visst av diverse i-landsproblem.

Må så gott där ute!

måndag 2 oktober 2017

Himla roligt och vackert

Även om det har regnat massvis denna sommar så har det stundtals bjudits på osannlikt vackra himlar här i Skåne. Jag vill bara visa några vackra och sensomriga himlar från mina trakter. 
 Vad sägs om nyslagen, solig åker strax innan oväder?
Och nog är det väl fascinerande att himlen kan se se olika ut bara beroende på väder, tid på dagen,...
... vinkel på kameran (mobilen i detta fall)..
..., objekt i förgrunden eller ej, vinkel...
...på solen, mängd av sol och så vidare.
Den sista bilden kallar jag 'Mycket ensam traktor' i äkta Karlsson(på taket)anda.
Det finns ett oändligt antal sätt att ta samma bild.

söndag 24 september 2017

Malliga över våra exotiska skördar + isen växer ändå

Jag vill redan nu berätta att jag i och med detta inlägg skapat en ny kategori som heter 'sura uppstötningar'. Surtanten i mig behöver lätta på ångtrycket. Sura uppstötningar återfinns alltid sist i mina inlägg, så att känsliga själar kan hoppa över dem om så önskas.  
Nu är ni varnade!
 ********************************************
 Under september har vi skördat fina exotiska frukter på lilla täppan. Malligast är sonen och jag över vattenmelonen (i singularis), persikan (i singularis, resten stormade iväg) och alla (i enormt pluralis) fikonen. Det är så gott med hemmaodlade exoter.
Frukost på detta viset står man ut med, eller vad säger ni? Och man står också ut med att det fortfarande blommar så fint i trädgården.
MEN, observera att Grönländska inlandsisen VÄXER samtidigt som detta händer i Skåne. Nu vet klimatforskarna inte hur de skall ställa sig på huvudet för att få in varmare väder i Skåne med mera is på Grönland. Kan det vara så att naturen är lite mera komplex än vi varit beredda att erkänna hittills? Kan det vara så att vi inte HAR koll på allt och kanske skall inkorporera lite ödmjukhet i våra mänskliga sinnen? Jag tar mig friheten att spekulera fritt.

Detta var dagens uttalande från surtanten. Nu är jag glad igen.

fredag 22 september 2017

Angoramössa med vantar - ute i tid för första gången

Sanslöst nog verkar det som om jag för första gången i mitt stickliv är ute i god tid. Vanligen gör jag sommarsaker på sommaren, vintersaker på vinterns och så vidare och de färdiga alstren får därför alltid vänta till nästa säsong. Jag är nästan färdig med mitt angoraset från Angoragarnet och det INNAN det blivit dags för mössa på riktigt. Är det ett tecken? Håller jag på att bli stor?
Hur som helst är jag nöjd både med form och mönster och det totala utseendet. Vad angår projektet i sin helhet vill jag anföra att det gäller att sticka rätt från början för det är osannolikt svårt att dra upp i detta garn och mönster. Därför fick felet i mössan vara kvar. Nu vet jag alltid att det är min om nu någon annan skulle sticka samma kit.
Det är okej om det blir kallt nu. Jag är förberedd.

tisdag 19 september 2017

Trädgården i mitten av september

 Varning för många bilder (det är så mycket som vill med på bild)!

Det är inte direkt stiltje i trädgården fastän det redan är ganska kallt på nätterna. Det kan ju ha med det myckna regnandet att göra. Gräsmattan växer iallafall som vore det en djungelmatta. Vi är nog inne på de sista skördarna av frukt (tack och lov) och grönt.
Plommonträdet har som vanligt gett alldeles för mycket frukt men vi kämpar på för att äta och frysa in allt vad vi kan.
Fikonbusken (trädet?) har nu vuxit över garagets takkant och ger frukt i samma omfattning som storleken antyder. Det som är tilltalande med fikon (och även mullbär) är att skörden drar ut ända till frosten kommer. Man kan alltså dagligen skörda en fem till sju stora och saftiga fikon från en buske och det hinner man ju inte precis tröttna på. Sonen har begärt fikonmarmelad. Jag måste hitta bra recept nu.
 Fågelholken som skulle vara över fikonbusken är numera integrerade eller kanske dold i samma buske.
Mina bästa blommor, som jag verkligen måste uppföröka till andra delar av trädgården, är solhattarna. De är mina favoriter alla gånger.
 
 I byn där jag bor har en helt underbar ekologisk och närodlad gardenshop öppnat. Där fick jag äntligen en röd solhatt, Magnus. Jag är så glad åt detta.
 Denna lilla vita blomma var årets perenn 2013, skogsaster, Aster divaricatus. Den tar lite tid på sig att bli stor, men nu tycker jag att dess potential börjar visa sig. Den är lättskött och problemfri. Det blir nog ytterligare en favorit. Här kan man läsa om årets perenner från Perennagruppen.
 
 Roligt är se alla insekter som gömmer sig på oväntade ställen. Här har en spindel hittat ett roshus. Det måste ju vara världens bästa koja.
 Ännu finns det bär att äta. Björnbär och hösthallon mognar varje dag. Även i skogen är det fult med björnbär  just nu. Ut och plocka med er!
 Nyponen får sitta till fåglarna som vintermat. Det blir nog ett skrovmål med tanke på mängden.
 Äpplen har vi i överflöd men i år fryser jag in bitar, gör must som jag fryser in och torkar som ringar. De går säkert åt även om de är många varje dag.
 Slutligen njuter jag varje dag av höstanemonerna. De är vackra under mer än en månad. Enda minuset är rotskotten, men dem står jag gärna ut med.
  
Så är september i vår trädgård. Hur är det i din? Lägg gärna länk i kommentarsfältet!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...